Ok, lite tankar kring gårdagens Grammy Awards. För det första, att Bon Iver, Foo Fighter och Adele skulle dra hem de flesta priserna var väl egentligen ingen överraskning. Och inte heller en besvikelse, alla tre har haft ett fantastiskt år.
För det andra, det här med Skrillex. När Skrillex blev nominerad så skrev jag om det på bloggen och frågan jag ställde mig då var samma som nu: “Varför?”. Det känns lite som att juryn inte hört nåt annat inom genren än just Skrillex, det måste ju nästan vara så. Eller så baserar dem sitt beslut uteslutande på hur många “bros” som står längst fram vid kravallstängslet på artistens spelning. Och isåfall så är ju Skrillex nominering och vinst befogad. Visst att han säljer och drar folk, men när var det ett belägg för att man gör bra musik. Är Takida bra bara för att dem drar folk? Hälften av deras publik bryr sig inte ett skit om musik, dem går bara för att Takida är det enda som dem lyssnar på bara för att det är det enda radion spelar. Typ. Skrillex vann både “Best Dance Recording” & “Best Dance/Electronica Album” och det kanske bara är jag, men jag tycker faktiskt att det finns 1000 producenter som förtjänar dem priserna bättre. 

Äh, jag ska inte sura. Grattis Sonny Moore, men du förtjänar det tamejfan inte.